över kanten och utom synhåll

 

 

Jag postar bara mina urvattnade instagrambilder och mumlar halvfärdiga saker numera, men egentligen vill jag ju brodera komplicerade tankar om livet och konsten och vara lite lustig kanske och upplysande ibland men mest knivspark i huvudet och varm i hjärtat, fast nu är det ju så här, bara suddbilder och lösryckta tankar. Och kanske det är lika så väl, att livet lurar runt hörnet och kräver min fulla uppmärksamhet.

Lämnar härmed in bloggfrånvaroanmälan och säger tack tack och hej. Bestämmer mig för att bli alldeles rysligt privat och hemlig. (nej nu skojar jag, alla är välkomna att följa min instagram, hemsida, konstblogg, fejsbook och om du mailar mig kan jag säkert ge dig min telefonnummer också.)

 

 

Mitt konstnärsskap kan följas på sylvianism.blogspot.com

 

 

 

morjens. hoppas vi ses på riktigt någon dag.

 

 

 

pudelns kärna

 

 

Gick på konstutställning och möttes av det här självsäkra hörnet. Det låg ett helt koncept, för mycket text och flera rum bakom förstås, men om man vänder ryggen åt allt det och bara blickar in i hörnet låter det som en liten svag men bestämd konstnärsröst, nån som inte backar, inte viker en tum.

Jag tänker att det inte handlar om vare sig kaxighet eller ödmjukhet just här, utan om att tro att det finns något rätt i kärnan av det man gör, vilken form det än tar sig senare och vad som än händer med det.

 

Tänker tejpa upp bilden på insidan av mina ögonlock.

 

 

 

 

hav och land och allt däremellan

 

Jag spenderar mängder tid bakom en dataskärm. Och det när landskapet ligger bakom hörnet. Felaktigt.

Igår drack jag guiness svart och mustig som blodsoppa, för det gör man ju här, och pratade om konsten i en pub med ståtlig inredning men utan någon musik alls. Den första pub jag någonsin satt min fot i som varit alldeles tyst. Man hörde alla samtal och de var lågmälda och intressanta. Som om baren egentligen stängt men ingen gått hem och för en sekund fick jag en isande känsla av att tiden slutat fungera och allting utanför det tunga ekträet slutat finnas till.

Sedan kom jag ihåg vad vi pratat om på dagen. Var aldrig någonsin rädd. Så då tänkte jag vi får väl se, och där låg världen i skarp nattkyla när vi steg ut igen framemot småtimmarna.

Jag har bara foton på landskap, det här är kanske en så opersonlig blogg nu tänk vad skönt

 

Mat

 


i alla fall tar de tar begreppet te och kakor på stort allvar.


 

 

 

staden

 

 

Det är här i trakten de filmat delar av Game of Thrones.  Känns logiskt. Luften tung av åratal av konflikt, landskapet hejdlöst vackert. Politken så inflammerad att man får teglstenar i huvudet bara av att tänka på den.

 

 

ungefär så här

performancekonst och dinosauriedrömmar

 

 

Nattflyget

 

 

Jag har omplacerat mig för att intensivjobba videoverk. Har inget grepp om staden ännu. Det regnar.

 

vad som hände sen

 

Åh kära nån jag närmar mig landskapen det är fullständigt ofrånkomligt. Vem hade anat att det skulle gå så och dessutom kännas så väldigt spännande.

 

2013 i bild och ord

Ratata har en årets lista

Här är min:

 

1. Den bästa resan:

Sommaren jag spenderade i Berlin var underbar av miljoner anledningar. Random anledning numer 7584 är att konstiga ponnypojken spelade gitarr i loppisparken söndageftermiddag trots att solen nästan gassade sönder honom.

 

 

2. En vinterdag jag minns extra starkt:

Vasa. Solnedgången var som vattenfärg och röken hängde i luften sockervaddsfluffig luften kall och tankarna glasklara för en gångs skull.

 

 

3. En person jag spenderade mycket tid med:

Den här mannen. Ett mycket besynnerligt år. I förrgår åkte han till andra sidan världen. I övermorgon flyttar jag från stan. Undrar var vi ses igen. 

 

 

4. Ett extra fint matminne:

En blåsig dag i juli satt jag ute på nerlagda flygplatsen Tempelhof i Berlin och åt takeaway-nudlar. Jag var ensam och molnen blåste hit och dit, sedan låg jag på rygg i gräset och var lycklig över tingens ordning.

 

 

5. En vårdag jag minns extra starkt:

Jag åkte till Dresden iklädd vinterskor, för i Finland var det snö på marken i april ännu, men så kaboom slog våren till i Tyskland och vi konstnärer som flyttat in i huset åt middag om kvällarna med fönstrena öppna på vid gavel och natten var ljummen och jag sprang och handlade 10 euros vårskor innan vernissagen och sen dansade jag sönder dem.

 

 

6. En stund för mig själv

Den tidiga hösten blev jag österbottnisk igen, drev omkring längs åkerkanter och samlade dimma i konservburkar.

 

 


7. En outfit jag kände mig snygg i

Det var varmt som tusan i somras och jag gick omkring i en svart sparkdräkt. Den var lös och ledig och märkvärdigt sval. Alla jag träffade frågade var jag handlat halsbandet. På indiska i vasa. Indian vasa? wo?

 

 

8. Såhär såg min vardag allt som oftast ut:

I o-ergonomisk ställning fullständigt upplsukad av skapandet.

 

 


9. En sommardag jag minns extra starkt:

Det finns en övergiven nöjespark i Berlin. Förbjudet att gå dit, men en regnig eftermiddag klättrade jag och några vänner över stängslet och smög omkring i trasig ödslighet.

 

 


10. En minnesvärd fest:

Det var sensommarkväll på landet och måndag och alla var vackra och barfota och hade blommor i håret och vi dansade och när det blev mörkt på natten svepte vi in oss i filtar och såg på film utomhus.

 

 


11. En viktig händelse:

Det hände många viktiga saker i år. Stipendier, konstprojekt, utställningar. Men främst har det varit ett insikternas år. Jag tror jag har blivit lite klokare, lite modigare, lite mer ödmjuk tacksam glad och sen äter jag ganska mycket havrgrynsgröt också.

 

 

12. Så här såg mitt hem ut

Bara i år har jag hunnit bo på sju platser och tydligen har jag inga bilder från någon av dem. Förutom badrummet i min nuvarande lägenhet. Ironiskt nog flyttar jag i övermorgon.

 

 

13. En höstdag jag minns extra starkt:

Mamma och jag grävde upp potatisen och rödbetorna ur landet, solen vrålade guld och sammetsgrönt och kanske regn till kvällen och min mamma kan namnet på alla växter på latin. Följande dag hade jag en sjuhelsikes ryggvärk.

 


14. Ett ställe jag spenderade mycket tid på under året:

Under ytan. Som vanligt har jag simmat mycket och det här är min favoritsjö.

 

15. Ett foto som sammanfattar det här året:

En tanke som slagit mig gång efter gång hela året är hur vackert allting är, till och med när det varit hemskt och hemskare så har jag tänkt "men i alla fall är det ju vackert, även om det gör ont att finnas" ni vet landskap och städer och morgnljus och kvällar och människor och havet och alltihop.

 

 

 

bye bye birds

 

Pop Up Vasa stängde sina dörrar och konsten plockades ner för den här gången. Det skavde nånstans i hjärerötterna när jag tog ner fåglarna ur Hennas och min installation, kändes som frihetsberövande. Nu ligger de och trängs i en låda hårdpackad himmel.

Popuppen har för övrigt varit trevlig och välbesökt. Hurra för det.

 

ny serie målningar

 

She's the one. Ni kan titta lite mer här ifall ni vill.

En av dem känner ni kanske igen? Den första från vänster är ju med i ratatkalender. Resten av systrarna har varit hela höstens/vinterns projekt. Just nu hänger de på Ritz i Vasa och betraktar med upphöjt lugn förbipasserande.

 

 

POP UP art store VASA

 

12 konstnärer. En butik. Tio dagar (well, 5 dagar kvar nu). Konst och konsthantverk och kaffe.

En salig skön blandning fint spännande kreativt. Man kan handla konstverk, ni vet julklappsidéer och presenter till sig själv lokalt av sin lokala konstnär, hur bra är inte det.

På min önskelista finns en keramiklampa av Sonja Backlund, se ovan. Hur märkliga och underliga, jag har varit här flera dagar och tröttnar inte på att se på dem. Skulle inte bli förvånad ifall en av dem plötsligt blinkade lite med ena ögat. Vill ha.

 

Konst. Bilder.

Lite ord ibland, som klister mellan begreppen, den röda tråden genom det spretiga spridda.

Vardagen full av skapande.


flaskpost mottas vid nödfall på: sylvianism (snabelA) gmail.com

Litegrann-mer-seriös-mindre-enhörningskakka-konstblogg-of-mine